MENY
Exalterade och förväntansfulla så påbörjade vi (Emmy & Jag) vår resa för att bestiga Kebnekaise. Tidig söndagsmorgon så lyfte flyget med sikte mot Kiruna. Väl framme så väntade bussen på att ta oss till Nikkaluokta (ca 1 h färd) som är en del utav den långa och vackra Kungsleden. Därifrån så vandrade vi ca 2 mil fram till Kebnekaise fjällstation där vi övernattar för att påbörja vår toppstigning utav Kebnekaise tidig morgon. En härlig tur omgiven av en vacker miljö med allt ifrån gröna/snötäckta berg och dalar samt en älv som rinner intill vandringsleden. Emmy som är rapp i ”steget” sätter fart och jag hankar på med älgkliv. Turen tar ca 4 h inklusive stopp på vägen för att avnjuta en ”renburgare” med hjortronsylt. Väl framme så var vi båda trötta och lite lätta orostankar slog mig att vi dagen efter skall ta oss uppför berget då jag hade känningar i båda höfter (skavsår), rygg, ben och fötter.
Vi hade tur med vädret då solen sken på oss mestadels utav tiden för att snabbt slå om till regn vid 16:00 snåret. Dimman tätnade och utsikterna för morgondagens toppstigning såg dystra ut. Väl framme avnjöt vi en riktig festmåltid med renskav till huvudrätt och en chokladmousse till efterrätt. Ett trevligt äldre franskt par gjorde oss sällskap under middagen. Det är härligt att se alla typer utav olika människor och bakgrund som samlas med ett gemensamt mål, vandring samt bergsbestigning. Inga alkoholhaltiga drycker vågade dock intas och vårt sällskap tvivlade på att vi skulle ta oss uppför berget med tanke på vädret, men skam den som ger sig. Vi var taggade inför morgondagens äventyr och lite adrenalin pumpade inför läggdags och hade svårt att få ro innan man somnade utav ren utmattning.
Då klockan ringde kl 05:00 stod vi givakt och redo för en stor frukost, väskorna packade och vi var taggade till max. Först kl 07:15 var vi på väg efter att ha löst gångstavar som hjälpmedel. Dimman låg tät och regnet öste ner, men vi var förhoppningsfulla utan någon aning vad som låg framför oss. Vi gick den västra leden som är 9 km vandring upp till toppen. Efter två timmar hade vi kommit 5 km och vi tänkte; detta är ju en ”piece of cake”! Men det fick vi bittert ångra, när terrängen och sluttningen ökade markant…
Trots vädret fick vi dock några vackra vyer när dimman lättnade på sina ställen och regnet övergick till ett stillsamt duggande, tom solen kom fram en kort stund. Torkat kött, powerbars och torkad frukt stärkte vårt psyke när det brann i benen. Pannbenet fick ta över och efter ca 5 h nådde vi toppen!! Glädje och eufori över prestationen var kortvarig när vi insåg, vi skall ju ta oss ner igen… =)
Vi stannade en kort stund på toppen där sikten var intill noll tyvärr (kunde lika gärna tagit ett kort i trädgården och hävdat att vi nådde toppen). På tillbakavägen mötte vi många illagrimaserade individer som alla strävade att nå toppen med kommentarer, har ni varit på toppen? Är ni redan på väg tillbaka? Starkt jobbat! Hela turen upp och ned tog oss 8 h och 50 min vilket vi förstod var snabbt när det tar ca 10 – 14 h beroende på vädret.
Kort och gott så var det snarare mer en prestation än en upplevelse med tanke på vädret, men vi är dock ändå stolta! Tillbakakomsten firades med en öl & ett glas vin och sen godnatt, somnade in strax innan 20:00. Vi unnade oss en helikopter tillbaka till Nikkaluokta dagen efter då vi var lite trasiga i kroppen efter strapatsen.
I skrivande stund så planeras nästa äventyr och vi får se vart vi hamnar, stay tuned!
0